Klass 2A pa mandag...

Besök hemifrån!
Julia är här. Hon kom i tisdags med sin kompis Linda och är på väg neråt i landet. Vi var ute och åt på buffé tisdag kväll, men alla var trötta. Satsade på onsdagen istället. Onsdag är precis som i Sverige "lill-lördag" och dessutom "formal dressing". Så Julia och Linda har smugit ner lite finkläder i sina ryggsäckar som i övrigt är packade med fleece och hikingskor. Vi äter nere i Puerto Madero tillsammans med Steven från England och Per från Sverige. Ett riktigt bra ställe vid vattnet som heter La Caballeriza och är inrettt som ett lyxigt stall. Vidare till Opera Bay och nattklubb. Vi hoppar runt och dansar ett par timmar, sen provar vi ett ställe på andra sidan stan, men klockan är 2 och de säger att vi fortfarande är lite tidigt ute. Jag börjar fundera på om jag kommer att gå omkring konstant sömnig i tre månader. För att vara kvällstrött gör jag ju ändå rätt bra ifrån mig. Jag tror inte ens de andra har märkt att jag är kvällstrött. Än. Igår avslöjade jag mig dock en smula. Vi åt farvälmiddag eftersom både Alfredo och Steven åker idag fredag. Jag hade köpt varsin avskedspresent till dem. En slickepinne i choklad i form av en nallebjörn. Efter middagen fick Alfredo välja aktivitet. Han har ju varit här längst, så med all rätt. Hemma i lägenheten har det legat en flyer ett par veckor. Det är en bild på en lättklädd dam, men texten "Erotismo brutal". Det vill Alfredo gå på. Okej. Då gör vi det. Jag, Julia, Linda, Steven, Sven, Per och Alfredo traskar iväg. Stället är inrett som en mindre biograf, vi får en drink och så börjar tjejerna dansa. En i taget framför de sitt dansnummer. En är utklädd till sjuksköterska, en till djävul och en tror jag är polis. Möjligtvis väktare. Sist en tjej i engelsk skoluniform, typ. Otroligt komiskt. Vad som är brutalt med showen framgår inte riktigt, men vi enas om att det är mannen som står i dörren och tar betalt. Han har halvlångt grått hår och skulle behöva fylla på med lite nya tänder. Han ser ut som Doc (tror han heter så) i "Tillbaka till framtiden". Vi kikar på showen i en 40 minuter ungefär, sen pallar vi inte längre. Jag är otroligt glad att jag jobbar på kontor, så jag slipper ta på mig en sjuksökterskedräkt i latex varje kväll och dansa rutinmässigt. Fy fan va trist.

Så vart det fredag igen, och det är ganska skönt. Den här veckan har varit jobbig i skolan, och jag har verkligen tvivlat på min mentala förmåga. Men det är säkert nyttigt. Så det var skönt att jag klarade provet (88 av 100) och får nu flytta upp till klass 2A. Ja, ni kanske tycker 88 låter bra, men det är högst medelmåttigt. Proven är förhållandevis lätta, och många har 2-3 poäng från max. Jag lider ju som sagt av blockering när det kommer till provdags, så jag är nöjd ändå. Vet att jag kan bättre. Mina två klasskompisar Gary och Jean från San Fransisco åker hem nu. Så nästa vecka blir allt nytt. Sista kvarten på lektionen säger Gary. "Kan ni fatta att jag har undervisat ett grupp pensionärer i spanska? Och det innan jag tog den här kursen. Det är ju inte klokt, jag kan ju inte spanska". De är med i någon slags pensionärsförening där hemma, och det fanns starka önskemål om en spanskakurs. Men ingen lärare fanns, så Gary tog jobbet. Massiv uppslutning. 80 personer kom. "Jag trodde bara att vi skulle hålla på några veckor, men de slutade aldrig komma, till slut hade jag hållit i kursen i tre terminer, och alla var kvar. Nej förresten, en dam hann dö under tiden, så där tappade jag en elev".
Han är rolig.

Som sagt. Nästa vecka mycket nytt. Nya lägenhetskompisar och nya klasskompisar. Det var till och med en tjej som åkte hem tidigare förra veckan, för hon tyckte det var för jobbigt med alla människor som kommer och går, och jag kan förstå vad hon menar - men än har jag inga problem. Jag har ju Sven från Schweiz iallafall. Han är den enda som jag vet än så länge, som stannar lika länge som jag. Vi har stämt träff vid Obelisken (ni vet den de klädde med en rosa kondom för några år sedan i en AIDS-kampanj) imorgon för en tokpromenad. Jag hoppas vi inte missar varandra. Vi kommunicerar via email (utanför skoltid), och jag är en av de få som har internet hemma - de andra springer in på ett internetcafé emellanåt, och då gäller det att vara snabb på att svara om man ska kunna få till en dejt. Än så länge är jag inte trött på folk, så jag tycker att det skulle vara skönt att ha någon att leka med imorgon. Sven (det är han med medicinlådan och skoskavet om ni har läst alla inlägg) pratar engelska som Arnold Schwarzenegger, och det är otroligt roligt. Förmodligen går det inte att återge i text, men jag provar - för igår pratade vi om tango under middagen.. då säger han (tänk Arnold nu eeeentonigt) "Yaaa, tango is ok, but i mean, lissen to tha muuusic for mooore than a hour - i would schooot myself". Och jag håller med. Deppigare musik får man leta efter.