Man kan undra hur en person som jag, som lider av separationsångest, kan få för sig att åka till ett ställe där människor kommer och går varje vecka. Nu hade vi just lärt känna John, sa åker han hem. Han bjöd ut oss på farvälmiddag igår, och idag kom han förbi på skolan för att säga hej då till alla innan han åkte hem. Tror att även han tyckte det var tråkigt att skiljas åt. Det är ju sällan man får tillfälle (forutom med sina arbetskamrater) att spendera så mycket tid tillsammans med nya eller gamla vänner.
Annars ar jag mest fascinerad over att han dar uppe (eller nere) spelar oss spratt hela tiden. Schweizar-Harry ar nastan efterlangtad for Pastor Billy haller pa att ta knacken pa oss. Han tar over forestallningen totalt och pratar garna samtidigt som froken, svara pa dina fragor om du inte hinner sjalv, och nar han lost de uppgifter vi fatt satter han igang och konverserar froken pa spanska medans vi tragglar vidare och forsoker koncentrera oss. Ni kanske tycker jag ar en gnallfia, men idag brast det for den tystlatna Frances fran Schweiz. Det svartnade i ogonen pa henne och sa stammade hon fram "DU MASTE FORSOKA LUGNA NER DIG". Bra dar Frances.
Nagon spelade spratt med John ocksa. Ja, spratt kanske ar lite for skamtsamt sagt... Hans son har allvarliga drogproblem. John vet inte ens langre var han haller hus. Haromsistens akte han fast for ett ganska allvarligt drogrelaterad brott. Fallet ar under utredning. Johns enda satt att hantera tillvaron ar att aka pa en semester dar du ar fullt upptagen med nagot hela tiden. Typ spanskakurs. Annars oroar han sig bara. Sa pa skolan var det en familj fran USA med tva sma killar i 5-6 arsaldern. Alla fyra laste spanska. De satt framfor oss pa en tangoshow haromveckan, och John borjade prata med dem. Han hade en kansla av att han kande igen pappan i familjen. Sa fort han berattade vad han arbetade med, foll tiooringen ned for John. Det var aklagaren som hade hand om hans sons fall i Colorado. Nope - ibland gar det inte att fly problemen. Killen var jattetrevlig, och ville bjuda John pa middag, men han tyckte det kandes for konstigt. Kunde inte riktigt hantera det, och det kan man ju forsta. Hall med om att det ar markligt.
onsdag 17 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hm, lite andra saker som gäller än runt Stureplan verkar det som.
Jag hade tappat adressen till din blogg och försökte Googla fram den och det var inte så lätt. Det var mest gamla simresultat som kom upp på ditt namn. Det fanns även en Erika i USA som hade en blogg om stickning.... Men nu är du en av mina favoriter! /JK
Då kan man faktiskt bara säga så här: Men hörrni, vad världen är liten ändå!
Spännande å följa storyn därnere, Dock inte helt enkelt å hålla reda på alla. Kan Du inte skapa en "rollista a la deckare" med foto å korta presentationer av alla så är det lättare å hänga mé. Mona tar över S härhemma så Du kan känna Dig trygg när Du är åter....../P
Skicka en kommentar