Söndag och tidningen PS

Buenos Aires på en söndag är som dagarna efter Tjernobyl-smällen. I Tjernobyl alltså. Folktomt. Jag vet inte var de håller hus, men i stan är de inte. Jag är fortfarande ensam i lägenheten, så jag käkar frukost, mailar, chattar och skriver lite. Sen sätter jag på mig springskorna, tar med mig kartan och Lonely Planet-boken och ger mig ut på en 3-4 timmar lång power-walk. Startar vid Cementerio de la Regoleta (där Evita ligger begravd) och fortsätter runt i Regoleta. Enligt boken är detta "the Rolls Royce of Buenos Aires". Mycket fint att se, tyvärr tog jag nästan inte med mig några pengar, så jag går inte in på Museo Nacional de Bellas Artes, som ska vara mycket fint. Får ta den en annan gång. Avslutar på söndagsmarknaden Plaza Intendente Alvéar. Kanske bra att jag inte hade pengar med mig. Mycket fina smycken och bra-att-ha-grejer. Tar en extra lov längs de allra lyxigaste affärsgatorna med Gucci och hela det gänget representerade. Nu gör det inget att jag inte har pengar med mig, för där hade jag inte handlat iallafall. Kommer hem, och lägenheten är full med folk. Full och full, men 3 personer iallafall. En kille från skolan, städerskan och okänd man. De håller på och möblerar om inför de kommande gästerna. Har tagit en av mina sängar (har haft två på mitt rum) och burit upp på övervåningen. Tydligen är det 2 pers som skall bo i rummet där uppe. Puh! Jag var orolig att jag skulle behöva flytta upp. Rummet på övervåningen snittar på 35-40 grader och man måste klättra uppför en lång smal metalltrappa för att komma dit. Jag slapp det.
Hursomhelst. Jag mår toppen efter långpromenaden och ensamheten men är vrålhungrig. Mataffären har just stängt, och allt annat för den delen. Som tur va är mitt lilla pang på hörnet öppet, så jag tar med mig en tidning som Julia lämnat till mig och går ner. Beställer mat och ett glas vin och börjar bläddra. Det är tidningen PS (personlig utveckling & psykologi). För varje artikel jag läser mår jag sämre. "Mejl & sms stressar" ok. "Lär dig förstå och använda dina känslor". Jaha. "Andas och sänkt ditt blodtryck, 9 steg till ett sunt blodtryck". Man ska tydligen vara måttlig med alkohol. Äh lägg av! Kvinnor som dricker mer än två flaskor vin i veckan ligger i riskzonen för högt blodtryck. Hmm. Hur många glas är det i en flaska? Nånstans mellan 14-16 stycken va? Ok då är det lugnt. Salta mindre på maten, står det också. Jäklar. Jag är saltoman. Tar något annat. "Lär dig hantera stress". Ok, den tror jag att jag klarar. Just nu är stressnivån rätt så låg, så där får jag några poäng. Vidare till nästa artikel "Lär dig hantera sorg". Jag läser igenom 4 steg genom sorgen, och bara tanken på att förlora någon nära gör mig riktigt ledsen. Vidare en insändare från någon som är rädd för att ha glömt stänga av spisen varje morgon hon går till jobbet, och någon som tydligen är så till den milda grad ärlig, att vänner och bekanta börjat svika. Hon undrar om man kan vara FÖR ärlig. Svar ja. Hon får dock ett längre svar från en präst som lite enkelt sammanfattar "Alla kan inte verbalt formulera sanninen, men alla kan leva den. Den största sanningen är tyst, djup och meditativ. Den inger respekt och vördnad. Sanningen är gudomlig, aldrig växer vi riktigt i den under våra korta liv". Alltså jag vet inte. Men kombinationen välmående, sol, långpromenad och tidningen PS var kanske inte världens bästa. Jag lommar tillbaka till lägenheten mer eller mindre döende i högt blodtryck med stora svårigheter att hantera sorg och känslor, och med ett skriande behov av att uppsöka en NPL-coach, en terapeut inom integral psykoanalys eller bara helt enkelt en specialist inom mindfulness.
Varför tog jag inte med mig Illustrerad Vetenskap och löste lite knep och knåp istället?